Mitt liv som limpa  

Jag är som en misslyckad surdeg. Jäser men det blir aldrig något jävla bröd. Bara fast i någon slags illusion av den aptitliga limpa jag skulle kunna vara om bara rätt omständigheter infann sig. 

Jag vet ju att rätt omständigheter är bullshit. Det finns bara det här. Det är här den här degen är satt. Inte på en väloljad köksbänk i ek i ett lantligt kök med en hummande person som knådar mig glatt. 

Jag känner mig nedkastad på ett betonggolv där jag letar smulor och gryn av hopp och näring. Ingenting tycks nog. Det blir inget bröd. Jag kan väl lika gärna bara ges till hönsen på en gång. Låta mig bli lika sönderpickad utanpå som inuti. Kalla ögon som stirrar mellan pickandet. 

Låt mig bara få hamna i den jävla ugnen nån gång eller låt mig få förtvina; ruttna bort och bli näring till något som kan bli nåt. Sluta med dessa små ljusglimtar. Jag orkar fan inte resa mig igen. 

Och ändå växer jag hela tiden. Ett med min omgivning. Ett givande och tagande, i en balans jag inte riktigt förstår men ändå erfar varje dag. Vare sig jag vill eller inte. En ny dag gryr. Allt är detsamma, allt är nytt. Det blev ett bröd ändå. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s